Gay Dunlap med Doc (Gleanngay Holliday)
Jag kom med i hundvärlden på 60-talet när jag skaffade
mig yorkshire terrier. Senare fick jag ett tips om att jag kanske
skulle uppskatta den mera rejäla wheaten terriern bättre. Jag hade
alltid uppskattat terriertemperamentet, och blev dessutom mycket
förtjust över att wheaten terriern inte fäller. Min kärleksaffär med
rasen började med Innisfree's Annie Sullivan. Jag valde ut Annie som
den mest lovande tikvalpen i en kull med irländska importen Croombour
Crackerjill som mor, och O'Callahan of Sunset Hill som far. O'Callahan
var själv bara en generation från irländska importer. Crackerjills mor
var Croom Crespina, som också var mor till Crecora Crepello. Crepello
var den första wheaten terriern som importerades till Finland från
Irland, och han finns numera bakom många finska och svenska hundar.
Dessutom var både Crackerjill och Crecora Crepello avkomlingar till
Holmenocks Grand Coup. Annie Sullivan var tätt linjeavlad på hundar
som Grand Coup, Handsome Hallmark, Crespina och Hartigan, och även
Cheerful Charlie och Charlie Tim. Dessa hundar kom därmed att bidraga
med en större procent av hennes arvsmassa än vad hennes egna mor- och
farföräldrar gjorde.
Annie Sullivan blev en värdefull stamtik för mig. Hon
älskade att visa upp sig, och även om pälskvaliteten inte var hennes
starka sida, så var hon både välbalanserad och välkonstruerad. Annie
blev rasens tredje champion och den första Best In Show-vinnaren. Hon
producerade 20 championhundar i sina fem kullar, och flera av dessa
kom att utgöra startmaterial för andra uppfödare. Den mest kända är
Janet (Turner) Daltons stamtik, en Annie-dotter vid namn Ch Gleanngay
Gotta Be Me, efter Ch Abby’s Postage Dhu O’Waterford. Denna tik blev
starten på Wildflower, som i sin tur givit upphov till Legacy och även
haft stort inflytande på Paisley-linjen. Annie förblev en sund hund
genom hela livet. Hon kom till världen den 22:e november 1970, och hon
lämnade oss lite mer än 15 år senare, den 19:e december 1985.
Jag har fött upp mer än 142 championhundar med
kennelnamnet Gleanngay. Den mest betydelsefulla av dessa är troligen
Annies sonson, Ch Gleanngay Holliday. 'Doc' föddes den 8.e april 1977
och lämnade oss den 28:e december 1992, strax innan han skulle fyllt
16 år. Han blev far till 125 championhundar, och är fortfarande den
wheatenterrier som fått flest championavkommor. I detta avseende
ligger han dessutom på andra plats bland alla terrierraser, åtminstone
här i USA. Sperma samlades in för frysförvaring när han var 12 år
gammal. Den 21:e februari 2009 blev han pappa till en kull på 8 valpar
tack vare denna frysta sperma. Detta resulterade i sex friska och
välmående valpar. Den tik, som jag för närvarande baserar mitt eget
avelsarbete på är en dotter till Doc (också genom fryst sperma) och en
tik som importerats från Irland. Mikaela (Amaden Gleanngay Dr Quinn)
har irländsk päls och är nästan 12 år. Hon har varit en fantastiskt
bra avelstik.
Några av mina hundar har exporterats till Europa,
häribland en hund till Sverige och en till Finland. USCh Gleanngay
Rave On kom till Rune och Berit Östman när han fortfarande var en ung
hund, och USCh Gleanngay Waggedy Andy exporterades till Leena Kiviaho
in Finland. Gleanngay-linjen har haft ett inflytande på svensk
wheatenavel även genom importerna från Carlinayer, Legacy, Lontree och
Brenmoor. Själv har jag alltid ångrat att jag inte sparade sperma från
Rave On, som var en stilig hund.
Mitt engagemang inom hundvärlden består bland annat av
regelbundna bidrag i olika hundtidningar som
The AKC Gazette,
Canine Chronicle och Benchmarks. Jag skrev kommentarerna
till vår rasstandard samt producerade den amerikanska rasklubbens (SCWTCA)
illustrerade rasstandard. Jag är dessutom redaktör för Benchmarks,
som är SCWTCAs egen tidning, med fyra nummer om året. Jag har
exteriördomarlicens för alla terrierraser utom tre raser i
dvärghundsgruppen samt för alla pudelvarianterna, och får även döma
Best In Show.
Jag är ordförande i SCWTCAs domarutbildningskommitté, och dessutom
medlem i Sun Country terrierklubb, Rocky Mountain terrierklubb,
Denverområdets lokala wheaten terrierklubb, två olika amerikanska
exteriördomarföreningar samt den amerikanska kennelklubbens förening
för hundhälsofrågor.
Jag glädjer mig mycket åt att få döma vår ras i Sverige denna sommar.
Senaste gången jag dömde i Sverige var i augusti 1991, alltså för 18
år sedan! Mycket har ändrats sedan dess. Sålunda har irländskpälsade
hundar blivit mycket vanligare här i USA och deras exteriör har
förbättrats markant. Numera uppskattas de irländskpälsade hundarna
betydligt mer än tidigare. Jag har alltid känt ett släktskap med de
Nordiska uppfödarna och deras avelsprogram eftersom jag tror att vi
ser på rasen med samma ögon. Jag ser verkligen fram emot mitt
domaruppdrag.
Gay Dunlap |
